När Jonze fann bonaderna 1910 var de inte kompletta. Det fattades ett par fragment på två av delarna och Helena Öberg från Jämtslöjd reste därför året därpå till Överhogdal för att försöka finna dessa. Hon beskriver sin resa så här:

“ Den 3:e december 1911 på eftermiddagen anlände jag till Överhogdals postkontor, där jag sammanträffade med en gammal man, som undrade med mig vad jag hade att uträtta där på orten. Jag svarade mera på skämt, att jag sökte den felande biten till bonaden. Då sade han till mig, att om jag ville följa med honom hem, så skulle jag få en bit av bonaden. Det var mörkt och snöstorm, när jag följde honom till hans hem, varför jag ej alldeles bestämt vet, i vilken riktning torpet låg, ej heller hur långt det var dit. Vid vårt inträde i stugan fanns där blott en femårig flicka, som på den gamles fråga, var hennes docktäcke var, pekade på ett skåp och svarade: “Där”. Under tiden inkom barnets moder, en kvinna på omkring 40 år. Denna tog då fram docktäcket ur skåpet, och befanns det vara den del som fattades. Barnet ville ej lämna ifrån sig täcket, utan började gråta. Jag gav henne då två kronor och löfte om ett nytt docktäcke, vilket löfte jag också senare infriade.”